Så jag avstår träning av försiktighet. Vill ju inte ligga sjuk de sista hemmaveckorna med gullungen. Samtidigt vet jag att det kan hålla på så här i flera veckor innan det bryter ut eller ibland försvinner. Säkert överförsiktig alltså. Men hellre det än potentiell transplantationspatient.
Istället lapar jag vårsol i maklig takt och äter honung. Dricker och äter kokos. Häver i mig vitlök, vatten och kiwi. Och hoppas på det bästa.
 |
| Foto: M. Eklund |
Håller tummarna!
SvaraRaderaSjälv är jag aldrig så där klokt försiktig. Tvärtom. Kör oftast enligt principen: antingen bryter det ut eller så skrämmer lite träning sjukdomen på flykten. Utfallet är ungefär 50-50...
Så brukar jag också göra i vanliga fall. Liksom tvinga fram det. Men nu har jag liksom bara några veckor kvar hemma och vågar inte riskera att bli sjuk :-)
Radera