Solskensåkning

Med tanke på hur vädret varit så är det fantastiskt att det ens finns skidspår kvar fortfarande. Plusgrader i flera veckor gör ju också att klistervalla (min stora vallasvaghet) är ett måste. 

Men just för att det fortfarande finns spår av hyfsad kvalitet (med tanke på omständigheterna) så måste man ju ta chansen att åka när den kommer. 

Särskilt när det som idag kommer vårvarma solstrålar på näsan. 

Fast samtidigt måste jag nog erkänna att jag är en riktig solskensåkare. Som tycker att den där klistervallningen verkligen tar emot. Som riktigt känner hur det suger i spåren när det är plusgrader och slask. Som föredrar de där gnistrande vinterdagarna när det inte känns som att staka i sirap, eller som om att man har influensan i kroppen.

Men skidåkning är ändå alltid skidåkning. Och det är ju inte solskensåkningen som gör en till en bättre åkare, det är ju faktiskt slitpassen i vårsolen.

Sökes: en värdig efterträdare

Då min första trotjänare visade sig innehålla ingredienser jag inte tycker hör hemma hos en sann följeslagare, och den som klarade urvalet att bli den nya favoriten nu har utgått ur sortimentet (och mycket lurigt ersatts av en inte alls lika bra kandidat), söker jag nu en ny pålitlig och lojal kompanjon, som med rätt kvalifikationer och hängivenhet erbjuds mångårigt anlitande och troget samarbete.

Kvalifikationer:

• Får inte innehålla parabener, silikoner, mineraloljor eller andra miljöovänliga eller allergena ämnen
• Bör vara parfymfri
• Ekologisk är en stor fördel, gärna även av lokalt ursprung
• Ska vara skön mot huden och inte lämna någon hinna som inte går in ordentligt
• Ska helst ha ingredienser som går att förstå vad de är
• Ska helst komma i tubformat, men även pumpflaska eller burk fungerar
• Ska inte orsaka torra fläckar eller finnar

Anställningsform:

Provanställning med mycket goda förutsättningar till fast tjänst om kraven uppfylls.

Den av trotjänarna som utgick ur sortimentet. Foto: M. Eklund

Tips, någon?

När man egentligen inte hinner

Mitt favvo-lunchgympapass går på tisdagar. Cirkelgympa i bra blandning. Den här veckan min enda ordentliga chans till lunchträning. Men så kom det ett mötesrace. Lite småsurt sådär. Och träningstiden krympte mer och mer.

Till slut insåg jag att om jag skulle hinna äta lunch också, så skulle det inte bli någon träning. Iallafall inte ett ledarlett pass en bit bort. 

Så jag tänkte om. För jag var så sugen på att svettas lite. Gjorde något jag aldrig skulle kommit mig för förr. Tog helt enkelt träningsväskan och gick ner i källaren på kontoret och rev av ett kort och intensivt pass i omklädningsrummet. 

Sex varv hann jag innan alarmet pep tjugo minuter senare. Svettig och mycket nöjd!

Varför jag inte skulle gjort det förut? Någon kunde ju ha sett mig! 

Nuförtiden påminner jag mig om att det inte är någon annans bekymmer när, var och hur jag tränar. Så nu kan jag hinna träna fast jag egentligen inte hinner!

Tio i timmen

Härliga Coyntha körde en instagram-utmaning tidigare i veckan. Tio armhävningar i timmen mellan klockan 07 och 16. Dvs totalt 100 st under dagen.

Jag hakade på och hävde loss. Tänkte att det ju borde vara världens smartaste träning för småbarnsföräldrar som har svårt att ta sig tid att träna. Men dagen efter började jag fundera hur mycket det egentligen ger att strö ut träningen sådär. Jag fick ju liksom ingen träningsvärk alls! Verkligen noll och ingen! 

Mycket riktigt, så menar också en av de som vet sådant, att nyttan med ett sådant upplägg nog är minimal, eftersom vilan är så lång mellan seten. 

Trots det, så körde jag en omgång igår också, mest för att jag kände för att använda kroppen på något sätt, även om den inte var i form för att träna på "riktigt". Då missade jag några timmar och fick häva ikapp framåt kvällen, så det blev alltså inte jämt utspritt över dagen. Känns betydligt mer!

Så det är nog så, att tio i timmen inte ger så värst mycket. Däremot tio gånger tio PÅ en timme. Det får bli en annan gång!

Mitt i en tia. Foto: M. Eklund

Träna som en toddler

Först tänkte jag skriva rörlighetsträna som en toddler, eller knatte, som väl kanske är bästa svenska ordet. För jag är helt fascinerad av vårt lilla bustrolls rörlighet, och hur hon använder sig av den. Men sedan insåg jag att det egentligen nog är lika bra att ta över hela konceptet och träna som om man vore en liten knatte. Konstant röra sig och ta vara på varje tillfälle till fysisk aktivitet. Tänk vad mycket bättre man skulle må!

Ungefär så här:

Om du sitter på golvet, sitt då rak i ryggen med benen rakt fram. Böj överkroppen framåt då och då och nudda fötterna med huvudet.

Gör motsvarande när du ligger på rygg. Släng upp raka ben mot huvudet och inspektera tårna ordentligt. Släng ibland ut benen rakt ut åt sidorna för att säkerställa rörligheten i höfterna.

Sitt gärna på knä, eller som på knä fast med fötterna på utsidan av höfterna, som yogaställningen Virasana. Gör detta obehindrat och ofta. (Själv har jag äntligen lärt mig det igen, efter ca tre månaders fokuserad rörlighetsträning för detta)

Böj gärna ryggen obehindrat bakåt då och då, bara för att du kan!

Om du kan småspringa dit du ska, gör det!

Finns det hinder på vägen? Klättra över dem, eller testa gärna att krypa under också, för säkerhets skull. Krypa är bra bålträning. Klättra helst upp på stora höga saker så du får använda hela kroppen.

Är du på väg nånstans, så tvärstanna gärna då och då, och gör en framåtböjning eller sidoböjning, eller kanske lite benböj, för att kolla vad som finns på marken. Bra för både balans, styrka, rörlighet och reaktionsförmåga.

Typ så. När slutar vi egentligen röra oss naturligt? För ingen vuxen gör det ju. Då skulle folk tro vi var knäppa i huvudet. Om vi inte är i grupp och har träningskläder på oss förstås. Men när slutar vi röra oss bekymmerslöst? Stelnar till, sitter still, slutar upptäcka? Vi behöver ju så väl röra på oss kontinuerligt. Inte bara för rörligheten och aktiviteten som sådan, utan också för att behålla rörligheten i sinnet, tror jag. 

Det var dagens tips det! Klättra, stretcha, var nyfiken.

Den gångna veckan

Den här veckan har varit lite upp och ner kan man säga. Inte så mycket #glädjebalansenergi (mer än lite tappra försök att motverka obalansen så gott det gått) men rätt händelserik för att vara jag. Jag har:

• Konferensat på spökslott eller "skriva skräckhistorie-hotellet" som vissa kallar det. Trevligt på insidan dock.
• Druckit alkohol för första gången sedan augusti 2012. Ett glas vin och ett halvt vinglas med öl (japp, ölen serverades i vinglas på spökslottet!). Undrar hur länge det dröjer till nästa gång? Jag menar, det var ju väldigt gott, men värt? Tveksamt.
• Sovit borta utan familjen för första gången sedan Liten föddes. Separationsångest! Och ganska svårt att sova.
• Varit uppe längre än till 22 för första gången på... Hur länge? Ingen nattsuddartalang här inte.
• Ätit hotellfrukost med trevligt sällskap jag inte sett på länge, och därigenom skapat oreda i hjärnan på mina konferenskompisar som undrade om jag rekryterat över natten.
• Diskuterat nyttan med LinkedIn. Utan konklusioner av rang. Nån som har svaret?
• Yogat bort huvudvärk (pga ETT glas vin och alldeles för lite sömn).
• Vabbat mer än jag gjorde på hela hösten. Låter egentligen värre än vad det är. Jag har helt enkelt en del att ta igen från sambon. Men har inte varit på kontoret på hela veckan. Hej vabruari!
• Testat proteinpulver för första gången i mitt liv. På expertinrådan. Om det var gott? Inte särskilt.
• Fått äta upp att jag i torsdagskväll sa lite hånfullt att "det är ju fredagen den trettonde imorgon". Det blev det verkligen, för första gången vad jag kan minnas. Men jag tänker ändå inte bli skrockfull för det!
• Gjort en massa armhävningar, delvis i tvättstugan, delvis påhejad av Liten. Tääna meeja, mamma!
• Haft social-media-torka. Inte så lätt att instagramma med trasig kamera ju! Och inte prio att blogga när man varit borta flera dagar hemifrån. Men nu är ny AjFån inköpt och jag är hyfsat ikapp med familjegoset så förhoppningsvis väntar bättring.
• Haft feber och halsont för första gången på... jag vet faktiskt inte.
• Lyckats med konststycket att köpa ny telefon, kläder till Liten, nya matlådor i glas, dagens mat samt lämna in gamla mediciner utan att vara hemifrån mer än två timmar.  På en lördag på Tornby. Det måste ändå räknas som en bedrift!
• Yinyogat höfterna i 45min. Riktigt, riktigt lyxigt! För att inte tala om hur välbehövligt!
• Ätit Alla Hjärtans-middag och mumsat Åre-choklad. Mmmm...
• Gått ner i vikt fastän jag ligger på runt 3000kcal om dagen nu, och knappt tränar. Hur GÖR man för att behålla energin??? Eller ja, kanske ska börja med att inte vara sjuk, sova lite ordentligt, inte ha en liten sjukling att ta hand om...
• Somnat kl 19 på en fredag. Det är äkta fredagsmys det!
• Saknat min favoritansiktskräm från Estelle & Thild, som utgått ur sortimentet, buhu...
• Insett att jag nog snart kan stå på händer igen, yeah! Åtminstone mot en vägg...

Säkert nåt mer också, men detta räcker nog och blir över!

Inte lika lyrisk

Eftersom solen sken från klarblå himmel idag hade jag planer på att göra en söndagsvariant av fredagsmyset, fast i dagsljus. 

Det jag inte tagit med i beräkningen var vindfaktorn. Samt det faktum att Olstorp är den lägst prioriterade anläggningen på Vreta SkiCenter som det så fint heter. 

Herreminskapare vad skräp det var i spåret! Grenar, kottar, barr, mossa. Eftersom det var fyra plusgrader igår och sedan frös på så var det klisterföre. Ingen superbra kombination direkt. Efter en knapp kilometer såg skidorna ut så här: 

Envisades ett tag till, men eftersom det bara tog tvärstopp stup i kvarten så insåg jag att om det skulle bli nån åkning att tala om var det enda som gällde att åka hem, göra rent och valla om och sen åka nån annanstans. Det var jag för lat för. Så dagens runda blev nog tidernas kortaste, endast 1,5km. Jag blev inte ens varm! 

Jaja, skidåkning är kontrasternas sport och man vet aldrig vad man bjuds på eller hur det går.

Vad Vreta själva säger om spåren? Som vanligt att de är toppkvalitet. 

Kanske borde jag göra som sambon föreslog: köpa skateskidor och slippa vallatrassel...

Fredagsfys eller fredagsmys?

Först tänkte jag skriva fredagsfys efter fredagsmys. Men sedan insåg jag att fredagsfyset nog nästan var en del av fredagsmyset. Eller kanske till och med var en förutsättning för mitt just nu mysiga humör.

Jag har åkt skidor. I Olstorp för första gången den här säsongen. I mörkret. Till doften av nyfällda granar. I elljusets sken. Ensam sånär som på två-tre manliga åkare. Varav en pratade i telefon samtidigt som han åkte (!). 

Toksnabba spår. Toklite fäste. Tokleende på läpparna alla tre varven. Toklycklig i skidåkarsjälen. Sög in de snötyngda träden i minnet. Stillheten. Knarrandet. Det vinande ljudet i nerförsbackarna. Den ångande andedräkten i uppförsbackarna. 

Ju mer jag tänker efter så var det nog mer fredagsmys än ren fredagsfys. Om än lite svettigare mysvariant än familjemyset innan jag stack iväg. 

Så himla mysigt och härligt att jag till och med glömde fota ordentligt. Så här glad var jag efteråt iallafall!

Onsdagsmotion

Varannan onsdag (på ett ungefär) är jag hemma med Liten. De dagarna ges ingen direkt möjlighet till träning under dagen, och på kvällen brukar kroppen oftast inte vara så sugen på det. Även om huvudet idag är väldigt sugen på skidåkning - herregud vad fint det är ute!

Jag har tyckt att det har varit lite konstigt att kroppen inte vill ut och rastas när jag varit "ledig". Tills jag började tänka efter vad jag gör på de där onsdagarna. Idag såg det ut typ så här:

Innan frukost:

Klä på Liten (=brottningsmatch för tillfället), fixa frukost, klä på mig själv.

Antal sittminuter: 0

Mellan frukost och förmiddagsfika:

Fixa morgonbestyr, diska undan frukosten, förbereda lunch, busa lite, ut (inkl påklädningsbrottning) och borsta fram bilen, åka och handla (inkl bära barn på ena armen och matkassar och uthämtade paket med andra handen samt spana på stora fordon), åka hem och packa upp det hela.

Antal sittminuter: 0

Mellan förmiddagsfika och lunch:

Ut igen, dra Liten till och uppför pulkabacken, leka i snön, gunga, gräva, mera pulka, skotta snö, kolla på buss (jättespännande!), laga lunch, busa och gosa lite.

Antal sittminuter: ca 2

Mellan lunch och mellis:

Få Liten att somna middag, diska undan lunch, förbereda middag, slösurfa lite. 

Antal sittminuter: ca 25

Mellan mellis och middag:

Diska undan mellis, sätta igång tvätt, vika tvätt, koka hemgjord välling för resten av veckan, skotta snö igen (med Liten som "hjälp"), gosa och busa lite mer, laga middag.

Antal sittminuter: 0

Efter middagen:

Bada Liten, förbereda mellanmål för jobbdag, lägga Liten, duscha, laga lunchlåda, äta kvällsmål, diska det sista, sitta ner en stund och andas.

Antal sittminuter: ca 15

Slutsats: Lediga onsdagar ger massor av vardagsmotion, så träning "behövs" liksom inte, tycker kroppen. För en kontorsråtta som mig skulle det nog vara nyttigt att ha "lediga" dagar oftare, så jag inte drabbas av sittsjuka. Även om jag faktiskt använder mitt ståbord rätt ofta...

 Rätt mycket snö har vi skottat. Liten syns inte ens mellan högarna...

Springfri januari och armhävningstät februari

Jag valde medvetet att inte ha nån direkt träningsplan för januari. Behövde ha "fritt fram" att göra vad som föll mig in. Det resulterade i en hel månad utan ett endaste spring. En hel del annat, men inget spring. Känns på något sätt som det behövdes.

Senast det begav sig. På nyårsafton. Foto: privat

Men nu är det ny månad och nya tag. Kör lite hårdare och mer strukturerade tag med armhävningarna igen. Det är en sån universalövning så har man tidsbrist kan armhävningar fixa mycket. Armar, bål och stabilitet framförallt. 

Och så blir det förhoppningsvis lite yogakreativitet på Instagram också. Om jag bara hittar nån lösning på min trasiga AjFån-kamera.

Vad gör du i februari?