Nyårslöfte

Nu när jag varit föräldraledig och därmed har lite lägre inkomst än vanligtvis så har jag funderat (extra) mycket på det här med konsumtion. Ännu mer funderingar blir det ju såhär i konsumtionshetsen som omger en kring jul. Jag tycker faktiskt det är motbjudande ibland hur man konsumerar och konsumerar, ofta utan att tänka efter ett endaste dugg.

Förmodligen är jag inte ett dugg bättre än någon annan på den fronten, men jag har blivit mycket bättre än jag var för några år sedan, och det är det som räknas; hur man bättrat sig jämfört med sig själv. Jag tänker efter mer vad jag köper, om det är nödvändigt, och nöjesshoppar mycket mindre. Även om jag nog aldrig varit en sån där riktig storshoppare faktiskt.

Trots lägre inkomst så går det absolut ingen nöd på mig nu, och det mesta som shoppas är till en liten en. Jag klarar mig finfint på mindre än det vanliga. Det har också gjort att jag tänkt en hel del på det här med utgifter och konsumtion. Hur mycket man skulle kunna spara om man slopade det där onödiga som handlas in.

Häromveckan började jag dessutom Projekt garderobsrensning, vilket var ytterligare en bricka i spelet. Jag skrattade högt åt mig själv när jag insåg hur mycket kläder jag har, framför allt träningskläder, som inte används sådär jätteofta. Jag menar, man behöver faktiskt inte nitton träningströjor och tjugotre träningslinnen... Ett betydande antal av dem ska nu få bättre behövande ägare.

Så med allt det här i åtanke tänkte jag, till skillnad från förra året, faktiskt avge nyårslöfte i år. Jag döper det till medveten konsumtion. Det ska inte köpas massa onödiga prylar bara för att man kan, för att förnyelse är kul eller för att det är billigt eller nåt. Istället utmanar jag mig själv att klara mig fint på det jag har. Att inte köpa nya saker förrän något behöver bytas ut. Att tänka en gång till på om en pryl verkligen behövs eller bara är kul för stunden. Att fundera över varför jag vill/behöver köpa.

Min gissning är att detta kommer ge en hel del extra sparkronor. Rakt in på upplevelsekontot tänker jag mig. För upplevelser är något jag fortfarande tycker är väl värt att lägga pengar på. Något som skapar roliga minnen. Som ger glädje. Som stärker kropp och sinne.

Gott Nytt 2014!

Tröjlös träning

Min rygg tycker om mig för att jag tagit tag i mina magövningar igen. Jeansträningen som jag kallade den. De inre magmusklerna behöver påminnas om att jobba. Lata till naturen som de är om andra muskler kliver in i stället för dem. Därför är jeansträningen bra att göra med tröjan uppdragen, eller utan tröja. Så att man ser att magen dras inåt vid övningarna och inte buktar utåt. Inre magmuskler ska dra inåt liksom. Enkelt att komma ihåg.

Inte lika enkelt att göra. Lätt att fuska utan att man märker det själv, har jag märkt... Därför ska magen obarmhärtigt fram i ljuset när övningarna görs. Så att jag kan övervaka mig själv och sluta fuska. Inte för att jag verkar ha gjort det så jättemycket, men till min förvåning ändå en del. Framförallt på övningar som kanske är för tunga ännu, vad det verkar.

Så jag backar och dubbelkollar. Här ska inga limpor synas på min mage, utom fluffet som ligger ytterst då, det är ju där oavsett vad musklerna gör. Kan vara värt att tänka på när man gör sin planka, som ju ska vara just en planka och inte en planka med en bulle eller limpa på.

Jul genom nya ögon

Snorkkis-Sofie skrev häromdagen om jullugnet. Jag kan inte på något sätt egentligen säga att jag stressat inför jul, utan snarare liksom släppt kraven. Jag har ganska länge haft någon slags hatkärlek till jul och det är inte alltid jag ser fram emot den eftersom den ofta känns ganska krystad. Så har det varit även i år. Men nu, så här dagen innan, så tror jag faktiskt att lugnet har infunnit sig här också. Jag har till och med lagt fötterna på sofflocket en stund och bara andats. Lugnet smög sig liksom på utan att jag egentligen märkte det. En tvåtimmarspromenad på förmiddagen i den sjuttioelfte stormen/snålblåstanfallet i vinter gjorde mig sömnig och frusen och då var det på något vis så mysigt att komma in i värmen och klä granen (som har skjutit massor med skott!) i lugn och ro medan det fortfarande är ljust ute. Med ett fascinerat lill-Troll som publik. Julen blir liksom annorlunda bara av att se det med nya ögon, som någon som faktiskt aldrig upplevt en jul förut. Det är lättare att uppskatta det då på något vis.

Granskott. Foto: M. Eklund

I förmiddags var vi på utflykt hela lilla familjen. Till Bostället för att köpa de julbröd jag inte prioriterat att baka själv i år. Redan där började julstämningen smyga sig in genom dofterna som svepte in oss så fort vi öppnade dörren. Nybakat bröd är svårslaget, inte bara för julstämningen utan för vilken stämning som helst faktiskt!

Tungt, bastant rågbröd är något helt annat än butiksbakat luftfluff... Foto: M. Eklund

Nu så här på eftermiddagen är det faktiskt helt tyst i huset (ja, förutom mitt tangentbordsknappande då...) då resten av familjen är på promenad. Lugnande bara det! Dagens jeansträning är gjord, men snart åker mysbyxorna på, glöggen fram och välgörande julmusik spelas. Känns faktiskt helt ok med jul ändå... Men kanske har jag ändrat mig imorgon.

Löpning eller promenader

Måste nog börja med att poängtera att de där promenaderna, de är alltså inte 3-4 timmar i sträck utan total tid på en dag. Det vore en dröm om lillan sov så länge i sträck! Hur som helst så är det ju en hel del ute-tid jag får på en dag och det blir också på sätt och viss min egentid om man nu kan/ska prata om sådan.

På en promenad kan man ju t ex

• Ringa telefonsamtal man inte kan ringa med en ålande baby i famnen
• Slösurfa, kolla instagram och facebook
• Skriva julklappsrim i mobilen
• Observera att det faktiskt finns myggor så här års (och sedan höra på nyheterna att det finns en särskild art som heter vintermyggor, jojagtackarjag...)
• Fundera på det där man kan fundera på med en baby på magen
• Inse att det inte spelar någon roll hur varma vantar man tar på sig, händerna blir ändå kalla när de hålls stilla på en barnvagn
• Få början till hälsporre för att man går så mycket
• Äta sitt mellanmål man inte prioriterade att äta tillsammans med bebis
• Nätshoppa, maila och kolla upp saker på nätet
• Njuta av årstiderna
• Ha järnkoll på grannskapet eftersom man scannar av alla gator i stort sett varje dag

Men om det är så mycket motion, det vet jag inte. Hungrig blir jag oavsett, även om jag numera försöker gå i myrtakt för att inte förbruka alltför mycket energi på att promenera, den rinner ju liksom av mig ändå.

Promenader i all ära, med friskluft och allt. Det är ändå inte samma sak som att springa/jogga/lufsa eller vad man nu ska kalla det jag gör på lördagar. För på en löprunda är det liksom inte så mycket av allt det där man kan göra på en promenad som man kan göra. På en löprunda kan jag nämligen bara

• Njuta av att jag faktiskt KAN springa igen
• Fokusera på fotisättning och bålstabilitet
• Känna lyckoruset när endorfinerna sprider sig i kroppen
• Känna hjärtat slå fortare i bröstet och höra andhämtningen bli intensivare

Efteråt känner jag lugnet och harmonin sprida sig i kroppen och dagen är räddad. Det går liksom inte att vara på dåligt humör när man fått springa lite.

Jeansträning

Häromdagen tipsade Elmina om att köra en tabataomgång för magen om dagen i två veckor. Jag som försummat min magträning på sistone och bara kört tre-fyra gånger i veckan med magövningar för de inre magmusklerna tyckte det var en bra idé. En tabataomgång är ju liksom inte så mycket. 8 x (20 + 10) sek. Fyra minuter.

Fyra minuters tålamod har lill-Trollet nästan varje dag. Fyra minuter baby-gymmande för henne medan jag stabiliserar mig själv. Med en övning varje dag, antingen från MammaMage-appen eller andra övningar. Jag varierar med övningar för sneda magmusklerna också, eftersom mina inre magmuskler än så länge kan behöva vilodagar då och då.

Fyra minuters magövningar. Det kan man till och med göra utan att byta om från jeansen jag oftast knallar omkring i. De där smaljeansen som jag numera kommer både i och ur utan att knäppa upp dem. Det var ju det där med den s k amningsdieten. Kanske kan den botas med en ordentlig skopa julmat?

På egen hand

Det har varit lite sisådär med träning på sistone. Jag har liksom inte tagit mig tid att träna så mycket som jag egentligen skulle vilja. För att hela grejen tar för lång tid med en liten tjej i närheten som inte har sådär jättestort tålamod. Ombyte, övningar, ombyte igen tar ju gärna sin tid. Om man då ska iväg på annat så blir det lätt att det inte blir av. Mitt fokus har varit lite på det där andra då. Som Staffan skrev i en kommentar en gång i somras: "toppformen har tålamod och kan vänta, allt har sin tid". Det beskriver det så bra på något sätt.

Därför har jag bestämt mig för att, trots att jag har haft väldig nytta av det, inte fortsätta ha någon som guidar min träning i nuläget. Om jag får sia om den närmsta tiden så gissar jag att åtminstone styrketräningen kommer bli lite mer Paolo-Roberto-style med typ en kvart om dagen istället för längre pass några gånger i veckan. Fokusområden core och bäcken, knä/hamstring och armar/axlar lite varierande från kvart till kvart.

Det jag tror jag kommer att sakna mest är vägledning kring träning av magmusklerna, och det är inte otroligt att jag kommer ta hjälp igen, för det där magstödet behöver jag verkligen! Men än så länge är jag på sådan grundläggande nivå att jag klarar mig ganska bra med de övningar jag nu har eller senare kan googla rätt på. Det där internet är ju faktiskt ganska bra att ha ibland!

Mina dagliga 3-4timmarspromenader för att Busungen ska få sova får också tjäna som vardagsmotionskomplement framöver. Ibland är de faktiskt ganska backiga, som på omvägen hem från "centrum", höjdskillnad ca 25 meter (bilden visar första tredjedelen av backen):

Loppi Blogbag Gravid & Baby

För nån vecka sedan skrev jag upp mig för att testa lite produkter i en Loppi Blogbag, mest på kul. Så jag blev lite förvånad när den sedan dök upp i posten, trodde inte jag skulle bli utvald. Jag har funderat en del, och googlat på vad andra skrivit, innan jag skrivit mitt utlåtande, för jag är inte allt igenom positiv till produkterna, vilket många andra verkar vara. Men jag är som jag är och lusläser innehållsförteckningar och ogillar onödiga kemikalier. Vissa av produkterna kommer jag inte att använda, men då väljer jag att istället ge dem till öppna förskolan så att andra som vill kan använda dem. För så militant är jag inte att jag hindrar andra från att använda saker som jag själv väljer bort.

Produkterna har hur som helst baby-fokus och innehållet ser ut så här:

En nappflaska för barn från 0 månader och en drickmugg för barn från 12 månader, båda från Philips Avent. Drickmuggen har vi inte testat än eftersom Trollet bara är drygt sex månader, men den kan nog vara en bra träningssak på vägen att lära sig dricka ur vanligt glas. Jag undrar dock lite hur man håller den ren ordentligt då den ser ganska svårdiskad ut. Nappflaskan har Trollet fått vatten ur, som hon dricker till sina smakportioner. I övrigt använder hon ju inte nappflaska eftersom hon ammas, och hon är inte riktigt van vid det utan sätter lätt i halsen. Både med denna nappflaska och med den vi har sedan innan som är i glas. Fördelen med den här från Philips är att den är så liten och lätt att hon själv kan hålla i den och suga i/på den. Både muggen och flaskan från Philips är gjorda av polypropylen (tror jag, på drickmuggen framgår det inte) och för mig som försöker undvika plaster till lill-tjejen skulle det nog inte varit något förstahandsval om jag skulle köpt det själv. Polypropylen är dock en av de "bättre" plasterna, så länge det inte är nersmutsat med andra kemikalier som fäller ut vid användning.

Barnkittet från Folksam innehåller plåster, brännsårsplåster, brännskadegel, torkare och solskyddskräm. Praktiskt litet kit som säkert kommer att komma till användning men tack och lov inte har gjort det ännu.

Natusan first touch baby oil ska vara utvecklad för att skydda nyfödd hud. Tyvärr innehåller den mestadels paraffinum liquidum som är en mineralolja och något jag försöker undvika i hudprodukter eftersom den är miljöskadlig och inte tillför huden någon näring utan bara lägger sig som en hinna utanpå.

Natusan intensive care wash. Innehåller bl a cocoamidopropyl betaine som är en hudirriterande, allergen tensid (tvättämne), varför jag tyvärr inte vill använda den till ömtålig babyhud (eller min egen hud heller för den delen).

Natusan first touch lotion känns innehållsmässigt mer OK även om den innehåller både phenoxyethanol (kan vara allergent) och isopropyl palmitate (görs av bl a palmolja och kan vara hudirriterande). Den är dock såväl parfym- och parabenfri och fri från silikoner och mineraloljor. Denna lotion har också en betydligt bättre innehållsförteckning än den vi har blivit rekommenderade av BVC till dotterns torra fötter, så denna har hamnat i badrumsskåpet och används. Jag har också testat den till mina supertorra händer och tycker den lägger sig som en hinna mer än att gå in i huden, men när den väl absorberats verkar den absolut göra nytta.

Natusan first touch zinksalva är avsedd för att skydda blöjområdet vid röd och irriterad hud. Innehållet känns ganska OK och denna kommer vi nog använda om behovet uppstår, vilket det inte gjort hittills men kanske kommer göra nu när Trollet dels sitter upp mer och dels har mer kläder på sig, vilket gör att det lättare blir tätt och fuktigt.

Sist men inte minst en ganska skrikig och smårolig påse. Praktiskt till lite allt möjligt faktiskt!

Det innehåll som får tummen upp. Foto: M. Eklund

Dessa kommer inte att användas hemma hos oss. Foto: M. Eklund

#lördagslyx

Idag var det dags för en joggingtur igen. En liten stund för sig själv sådär på lördagmorgonen är verkligen #lördagslyx för mig! Idag var det nog lite lyxigare än vanligt faktiskt, för världen var sådär fantastiskt vintervacker.

Jogg-mässigt så ökar jag sakta men säkert. Kom upp i 20 joggminuter i dagens pass och kände mig som vanligt mycket piggare efteråt än innan jag kom iväg. Jag kände också en del andra saker, eftersom löpning (nåja, jogging...) är så brutalt avslöjande på något sätt. Avslöjar diverse skavanker och svagheter. Idag kände t ex att jag behöver ta mig i kragen när det gäller mina inre magmuskler. Eller snarare behöver jag bli mindre bekväm. De övningar jag regelbundet kör är nog inte tillräckligt utmanande längre utan det är dags att gå vidare för att bli starkare. Så att jag kan ha en bra hållning hela joggingturen. Inte riskera att säcka ihop på mitten så att säga.

Som tur var så märkte jag det rätt väl och det var inte värre än att jag utan problem kunde sträcka upp mig resten av passet, men jag vill liksom att det ska gå av sig själv utan att jag behöver tänka på det så mycket. Att musklerna ska vara såpass starka att de inte hinner bli så trötta att de säckar ihop om jag inte tänker på dem. Träning, träning, träning... 

Bortsett från det så var passet faktiskt nästan meditativt idag. Stundtals stigtassande, helt ensam (ja, förutom hästarna som gnäggade när jag lufsade förbi), i friskluft, på landet, med svag vintersol på näsan.

Älska snö!

Jag är som bekant löjligt förtjust i vinter och snö, trots att jag har stora problem med att mina fingrar blir till istappar så fort jag går ut i kyla. Allt annat väger liksom ändå upp. 

I år kan jag utan problem skotta snö igen (ja, det är faktiskt rätt kul!). 

Världen blir sådär trolsk och tyst (även om det just idag blåst lite väl mycket).

Och för en liten en som sover allra bäst i sin vagn när det är lite ojämnt underlag är det ju himmelriket att bo utanför city när det snöar, eftersom snöplogarna sällan hittar vägen hit. 

Nu blir det allt till att ta tag i den där förberedande skidträningen! Iallafall tills det töar till veckan...

Andra baklängestrimestern

Jag har sagt det förut, och jag måste faktiskt säga det igen: Jössesiminlåda vad tiden går fort! För nu har det gått 27 veckor sedan allra Bästa Busungen föddes, och alltså två trimestrar av min "baklängesgraviditet". När hon låg i magen så var detta den lugnaste delen formmässigt. Det liksom rullade på och kändes ganska bra.

I återkomst-trimestern har det inte varit lika mycket räkmacka. Förkylningar har avlöst varandra för min del, förmodligen för att jag har svårt att få i mig tillräckligt med energi för både mig och Trollet, så det blir liksom inte nog kvar till mig. Tre kilo lättare än innan graviditeten börjar jag se ut som en tanig knot-tall... Inte så roligt men förhoppningsvis vänder det nån gång. Jag var ju ganska beredd på att det skulle hända eftersom jag åt som en häst utan att gå upp i vikt även innan jag blev gravid.

På grund av förkylningarna har det varit ganska glest i träningsdagboken. I allafall när det gäller styrketräning. Det och yoga är svårast att få till med en liten en. Promenera och springa är liksom lättare för då kan man ju ta med sig knyttet i vagnen. Men trots det så känns det som att kroppen ändå återhämtar sig liksom lite av sig själv. Läker och stabiliserar sig. Utan att jag hjälper till så himla mycket. Och det känns ju skönt faktiskt, även om jag gärna skulle ha velat känna mig starkare än vad jag gör i dagsläget.

Jag känner mig inte helt redo för skidspåret än. Litar inte helt på min högra hamstring och känner inte riktigt att bålstyrkan är tillräcklig för att staka sig fram i det vintervita. Men än så länge har ju inte snön lagt sig heller, även om det kanske börjar närma sig. Så jag har ju chansen fortfarande att bli redo för laggarna. Om inte annat blir det en lite fördröjd säsongspremiär.

Skönast är hursomhelst att vara igång med lite mysjoggande igen. Jag har saknat det såååå! Och det är helt otroligt hur rogivande det är att få ge sig ut på en enslig grusväg alldeles för sig själv. Det är nog faktiskt den största behållningen ifrån den här trimestern och jag ska vårda den ömt så den inte försvinner. Öka långsamt och gå framåt med små steg så jag slipper backa något mer. Tror bara jag måste komma ihåg att påminna mig själv om det då och då också...

Veggo-tips

Jag har hittat en ny superbra inspiration till vegetariska rätter. Goda, enkla, ofta snabblagade. Källan är SVT's Go'kväll, som jag ofta ser nuförtiden när busfröt ska äta för natten. Kocken Susanne Jonsson lagar gott och ofta vegetariskt, vilket ju inte är fel så här när det är extra i ropet att dra ner på köttkonsumtionen. Gillar också att det är rejäla rätter, så att "man inte ska sakna kött". Inte för att jag skulle göra det, men tänket att det liksom ska vara ordentligt med mat är liksom tilltalande.

Och så blir ju faktiskt vegetarisk mat mycket snyggare än en tråkig kötträtt. Jag har t ex testat den här färgsprakande kreationen (men gjorde om den lite, baserat på vad som fanns hemma och som fanns tid till). Idag, som ju är köttfri måndag, blir det lasagne. Verkar lovande den också!