Novemberutmaning

Även om utmaningar kanske inte ligger för mig just nu så låter det här initiativet väldigt lockande. Jag modifierar lite för att passa situationen just nu, och för att liksom puffa mig själv till att göra sådant som kroppen behöver väldigt väl men som jag tar mig i kragen och gör alldeles för sällan.

Jag tänker mig att november ska bli en månad av varannan dag minst 15 min styrketräning och varannan dag minst 15 min yoga. Det blir nog för mycket med varje dag av något av det, men att variera mellan de två och därigenom ändå ge kroppen något varje dag tror jag kan funka. Jag behöver bli starkare, särskilt i vissa delar. Jag behöver andas, landa, yoga för att hantera vardagen.

Jo, detta kan nog bli bra tror jag.

Men varför?

Av olika orsaker har min träning blivit rätt mycket på gymmet på senaste tiden. Jag börjar tröttna på att hänga där. Även om det inte är superofta jag hänger just ute i gymmet, utan mest i pass-salen. Men ute i gymmet finns de där typerna som gör att jag inte riktigt gillar gym. De där som mest går omkring och spänner sig och stirrar på andra, mer än de faktiskt tränar. Som sitter i maskiner, brer ut sig samtidigt som de gör ingenting så att de som vill träna på inte kan använda maskinerna.

På vägen till gymmet idag sa sambon att det var ju länge sedan man sett de där riktiga biffarna där. Så bara därför, BARA! Så var de där allihop. Spände sig. Gick långsamt på löpband iklädda tjockmössa, när folk stod på kö bakom. Lade lättjefullt in sin rumpa mellan de tre som redan var på stretchmattan, hostade och deklarerade högljutt hur förkylda de var, så att de andra flyttade på sig. Satt i ryggmaskinen låååånga stunder utan att använda den.

Men varför?? Vad mer kan man säga? Förutom det anläggningschefen sa till dem: Om ni nu är så förkylda som ni låter så är det väl kanske INTE så SMART att ställa sig på en crosstrainer.

Suck. Idag är jag lite grinig. Men bara lite.

Söndagssol

Snö!

För mig är varken prinsessförlovningen eller det faktum att Barack Obama visat upp sin födelseattest dagens stora händelse. Nä, det är det här:

SNÖ!!

Jag längtar så sjukt mycket efter riktig vinter så när jag såg de stora flingorna yvigt singla ner utanför fönstret blev jag sådär barnsligt glad som när man var liten och hoppade upp och ner och hojtade "Mamma, mamma, ska vi åka pulka nu??"

Jaja, jag vet att den inte kommer ligga kvar (även om den fortfarande två timmar senare gör det). Och jaja, jag vet att det mest kommer orsaka trafikproblem eftersom folk aldrig lär sig att det kan bli halt på höst och vinter i ett land som Sverige utan fortfarande är världsbäst i trafiken och kör på precis som vanligt i samma galna überhastighet.

Men ändå. Det är en föraning om vita vidder med knarrande nygjord räls. Om gnistrande vinterdagar med frost i flätorna, rosiga kinder och ett stort leende på läpparna. Vintern, kom och rädda mig!

Ler efter lerig löparlufs

Det blir dåligt med bilder just nu. Känns lite som att jag kommit av mig när regnet gör att allt ser jämngrått ut, som en tjock, mjölkig sörja. Och när solen väl tittade fram idag så var liksom startsträckan för lång. Som kollegan sa: var är håltimmen? Eller permissionen, svarade jag! Båda var vi ute på lunchpromenad och gick motvilligt in på kontoret igen.

Lite piggare idag än på senaste tiden. Därför vankades träning efter jobbet och den friska, klara luften lockade på mig med sina ljuvaste rop. Kunde helt enkelt inte förmå mig att åka till gymmet och träna välbehövlig styrka inomhus. Jag ville ut. Ville springa. Nåja, jogga i allafall. Det var ju ett tag sen sist. Insåg också att det faktiskt blir mörkt rätt tidigt på kvällarna nuförtiden. Typ kl sex eller så. Nästan. Bäst att hålla sig ifrån de oupplysta rotiga stigarna som jag egentligen längtat efter. Stukade fötter ville jag ju inte ha!

Så en av de gamla vanliga rundorna fick det bli, men den var inte så vanlig som den brukar. De dryga 100mm regn som kommit senaste veckan gjorde att det här och var var som en skridskobana av riktigt redig geggamoja. Andra (steniga) delar var täckta av många lager fluffiga nyfallna löv. Så det vanliga blev lite ovanligt och därför roligare. Om än långsammare. Inga onödiga stukningar som sagt.

Lufsade på i ett tempo som helt bestämdes av känslan och förvånades över hur öde stigar och elljusspår var, det (för en gångs skull) fina vädret till trots! Men på nåt sätt så skönt att vara ensam i skogen i sin egen lufs. Skutta fram, lunka fram, pusta, le, titta på höstkvällen. Känna temperaturen sjunka drastiskt i skymningen och fingrarna bli till stelfrusna stickor. Himlen som blir mörkare och mörkare innan man till slut kommer hem igen och ser ut som efter en terrängrunda.

Det är inte alltid de där superduperplanerade, effektiva, striderna mot klockan som är de bästa passen. Sambon frågade när jag kom hem: Gick det bra? - Nej. Var det skönt?  - Ja. - Bra.

Skön helg!

En lång och avkopplande helg är verkligen något man borde unna sig oftare! Bejaka latmasken i sig själv och bara göra sånt som faller en in. Eller nja, kanske inte riktigt, men ganska mycket så i allafall.

Riktigt deppväder var det igår, och regnmätaren visade på dryga 20mm blött som fallit. Så inomhus höll jag mig en stor del av dagen. Liten shoppingtur inne i stan (mest shoppinghjälp åt sambon men hittade även ett riktigt snyggt Asics-linne - på Uteliv av alla ställen!), gofika (nästan för sötsliskig pecancheesecake...) och sen bio, det var verkligen år och dar sen! Palme blev det. Vi sänkte medelåldern i salongen ganska rejält faktiskt, det märktes om inte annat i slutet av filmen när åldringsandedräkterna började göra sig till känna... Lite udda känsla att se dokumentär på bio, men det var helt klart en positiv upplevelse. Man koncentrerar sig på ett annat vis än framför teven, på nåt sätt. Inga distraktionsmoment vid sidan om, inga reklampauser, inga telefonpling. Vi pratade efteråt om att det finns vissa ögonblick i världshistorien där man nog aldrig kommer glömma vad man gjorde just då. Palme-mordet är ett sånt - en lördagmorgon när jag som vanligt ville se Humle och Dumle på Gomorron Sverige. Men de visade bara om och om igen om den där farbrorn som blivit skjuten och som mamma satt och grät till i morgonrocken i den blommiga tygsoffan. 7 år gammal minns man inte så mycket mer än så...

Idag har latmasken inte visat sig lika mycket. Köksmasken däremot har varit högst närvarande. Testbak av avdelningsfika (rev 2 kommer imorgon), brödbak, söndagsåttiotalslunch (Hasselbackspotatis och helstekt fläskfilé, med bearnaisesås och sallad till) och sen riktig snabbmat till middag - tortillapizza!

Superenkelt! Lägg pizzatortillas på papper på en plåt. Bred på lite tacosås eller ekologisk chilisås (sån där som ser ut som ketchup). Krydda med lite basilika. På med texmexost, färsk svamp, färsk spenat, kanske lite skinka. Toppa med grovriven parmesanost och oregano. In i ugnen i typ 6 min i 250 grader. Klart!

Serveras med fördel på franskt manér med chiliolja på toppen...

Och jo, just det. Latmasken har också motats bort med en timme i skogen. Nästan inget regn idag, men mycket luft, kopiöst med gegga (jihaaa...), en hel del flås och några svettdroppar. Gött!

Good enough...

Jag läser om armhävningsutmaningar, 7-timmarsutmaningar och alla möjliga träningsalternativ. Vill gärna haka på men törs inte just nu. Kroppen längtar efter att träna men samtidigt efter att ta det lugnt.

Vanligtvis känner jag mig misslyckad, orkeslös och sunkig om jag inte tränar ordentligt och som jag tänkt. Just nu handlar det mer om att överhuvudtaget röra på mig, få luft, inte säcka ihop totalt. Jag är glad för allt som ändå samlas på träningskontot liksom. Med så lite träning som det blivit senaste veckorna skulle jag normalt sett varit mer än missnöjd, eftersom jag vill känna energin i kroppen, känna att jag orkar det jag vill, och gärna vill vara typ bäst också.

Men jag försöker att inte tänka så. Inte vara den där prestationsprinsessan som inte duger om hon inte gjort allt och helst lite mer än alla andra. Utan tänka att det faktiskt finns något som heter good enough, och som man ibland faktiskt "får" utnyttja. Nöja sig med tillräckligt. Inte stånga sig blodig för något som kanske inte egentligen ger så mycket mer. Utan sluta när man bara är tillfredsställd, istället för helt slut och tömd på energi. När det gäller träning då.

Det är kloka Angelica som ibland påminner om att det ibland faktiskt räcker att vara good enough. Oavsett om det gäller träning eller något annat i livet. Om det är det som får en själv att må bäst så är det faktiskt tillräckligt. I brist på utrymme. Energi. Ork. Motivation. Eller vad det nu kan vara. Lite är bättre än inget. Bara man kan bromsa förfallet tänker jag :-) Så är ju det good enough.

Ledig fredag idag ger tid till en del återhämtning, reflektion. Och träning. Olika åsikter hos meteorologerna (som vanligt) gjorde att jacka och keps åkte på för förmiddagsrundan. Det blev nästan lite varmt. Det regnade inte så mycket som jag hade trott, och var inte särskilt kallt egentligen heller. Men bättre varm än kall, och när intensiteten är lägre så värmer man ju inte heller upp sig själv lika mycket! Otroligt skönt med en dryg timmes (fuktig) luft och pulshöjning, och skönt att ligga i soffan med en bok så här på eftermiddagen medan grådassregnet nu strilar ner utanför fönstret (som vanligt). Kiwi till mellanmål på det. Knäckemacka med jordnötssmör. Good enough! Faktiskt...

Äntligen lite rejält med svett!

Fredagsfeeling idag. Kanske för att jag varit ensam hemma i veckan och sambon kommer hem imorgon, nedräkning! Kanske också för att jag äntligen fick riva av ett ordentligt träningspass igen, det var ett tag sedan nu. Fredagsspinning med Martina. Första gången jag testat spinningen här ute på vischan och det var över förväntan faktiskt. Musik helt i min smak, riktigt sådär att man vill sjunga med även om man inte riktigt orkar för man flåsar så dant. Lagom peppig instruktör (som tyvärr fick skrika sig hes eftersom headsetet inte fungerade) som var tydlig och påhejande, utan att vara varken militant eller klämhurtig.

Svettades som vanligt kopiösa mängder, vilket jag aldrig gör när jag cyklar "på riktigt". Kanske för att man inte har nån kylande fartvind och trängs 20 svettande människor i en liten sal? Hursomhelst upptäckte jag också att de hade två stycken TRX uppsatta längst bak i salen. Poletten föll ner kan man säga, för jag har undrat varför de inte haft några, de brukar faktiskt hänga med rätt bra i träningstrenderna. Men så hade de alltså bara gömt dem lite...

Färdig matlåda väntade hemma sedan, vilket var tur, eftersom jag hade glömt hur hungrig man blir av spinning. Helt otroligt!

Sol!

Idag var en riktigt riktig höstdag. Klar, krispig luft, en hel del blåst och framförallt sol! Efter den sedvanliga stadiga helgfrukosten (gröt - idag med halländsk sylt, ägg, smörgås, juice och kaffe) var vi ute på träningstur redan innan kl 09. Inte så konstigt att det kändes som att man hade skogen för sig själv, förutom några gråhåriga svampplockare här och var.

Jag är inte direkt något fartfenomen i löpspåret för tillfället, men det var tusan så skönt det var att springa idag. Benen kändes riktigt pigga, men blåsbälgen till andning hördes nog långväga. Skönt ändå att vara ute i solen.

Nyttjade Olstorps utegym en stund också innan jag trampade hem igen på min tant-cykel, glufsade i mig lite frukt och for till Vadstena. Mera utetid blev det där. Vätterns strandpromenad var ganska tom, det fina vädret till trots. Ganska höga vågor, som slog upp över de stackars träden. På vintern brukar de kunna bli riktigt fina och istäckta av allt vågstänk. Inte så nyttigt för de stackars träden bara, som i år fått skyddande panel kring stammarna.

Vättern mot norr

... och söder

Varför blir man så kissnödig när man simmar?

Spelar ju liksom ingen roll hur tätt inpå man tömmer blåsan, efter en halvtimme är man toknödig ändå! Har varit så så länge jag kan minnas (minns t o m när jag var liten och var tvungen att avbryta lek- och plaskandet stup i kvarten för en paus på damernas) och lär väl knappast bli bättre med åren, antar jag. Ett tag hade jag en teori om att det är kylan som gör det, men i simhallen här ute på landet är det 32,1 grader (oklart om det är i luften eller vattnet, eller både och...) så det borde man inte kunna skylla på. Lite lurigt är det i allafall!

På fredagarna är det "endast motionssim" mellan 17-19.30 i simhallen. Med musik och tända ljus. Perfa, tänkte jag, då måste det ju vara lite mindre anarki i simbanorna. Men nej, jag har nog inte förstått vad motionssim är. För mig är det nämligen att man simmar längder, från kant till kant, vänder och simmar tillbaka. Fram och tillbaka så många gånger man vill/orkar. Men majoriteten verkar anse att motionssim innebär att ha med sig minst två väninnor (ja, det är bara kvinnor som gör detta, ålder verkar dock inte spela någon roll), prata oavbrutet med varandra, gå de första fem metrarna i bredd, simma en bit (också i bredd) och så gå de sista metrarna till änden, långsamt vända runt och upprepa. Gärna också stanna nån gång mitt i längden också, för att riktigt hinna prata. Och så ska man förstås inte ha blötit håret innan, vilket innebär att man måste simma i så upprätt position som möjligt. Och nej, de var inte någon form av vattenlöpare...

Ja, jag är lite småirriterad. Undrar vad man ska leta efter för att kunna få simma som man vill. Sträcka ut och simma på, utan att behöva anpassa sig efter prat-simmarna.

Och så undrar jag varför håret alltid blir som svinto när man varit i simhallen?

Mustiga höstgrytor

På hösten gillar jag att göra mustiga grytor. Det hör liksom till att äta lite mer värmande mat och för mig är det lyx att ha tid med långkok. Så jag tänkte tipsa om några goda grytor.

I söndags gjorde jag en jazzig chili (hur hittar man nånsin igen det receptet om man inte kommer ihåg att det hette just så??). Riktigt god, även om jag drog ner något på alla chilisorter den innehåller för att skona känsliga magar. Serverade den med potatis, matyoghurt och tunnbröd eftersom avocadon vi hade hemma inte riktigt höll måttet.

En annan favorit är klassiska Boeuf Bourgignon. Per Morbergs variant blir sådär mustig som man vill ha den och räcker till många matlådor också, det är ju en av fördelarna med långkok generellt.

När jag var vegetarian lagade jag ganska ofta kikärtsgryta. Oftast på känsla, men ungefär som i det här receptet. Ofta med mycket soya, ingefära och vitlök i. Och svamp såklart, som är en favorit. Vegogrytor tar ju heller inte lika lång tid att göra som köttgrytor, om man vill ha gryta utan att det måste puttra så länge.

Vad lagar ni för grytor i höst?

Ovanlig onsdag

Idag ryker en semesterdag igen. Men det finns fortfarande ett helt gäng kvar. Så denna onsdag är inte en vanlig vardagsonsdag utan en ovanlig ledigonsdag. Just nu verkligen välbehövlig!

Den började inte sådär lysande direkt. 02.07 vaknade jag med riktigt ont i ryggen. Det har kommit smygande igen de senaste dagarna. Nu var det verkligen ryggskottsvarning, eller låsning eller vad det är. Oavsett hur jag låg så gjorde det ont. Så jag gick upp och vankade lite av och an, för att förhoppningsvis få det att lätta lite och kanske "hoppa rätt" igen. Ingen vidare succé... Retirerade till sängen igen efter nån halvtimme och somnade till slut, tröttheten var ändå större än det onda.

Förmiddagen på den lediga onsdagen hade jag tänkt spendera löpandes (nåja, joggandes i allafall). Eftersom ryggslutet inte verkade så samarbetsvilligt så tog jag Google till hjälp för att se om jag kunde förvärra det hela genom att springa en skvätt. Snarare tvärtom vad det verkade. Tur!

Glad att kunna röra mig trots låsningar i ryggen.

Bestämde mig för att köra helt på känsla, ta det lugnt och bara låta syftet vara att värma upp och mjuka upp kroppen och hoppas på det bästa. En timmes jogg varvat med lite gång här och var blev det, riktigt skönt! Riktigt stilla och vackert längs kanalen också.

Brunnby slussar

Akvedukten i Ljungsbro

Lunchade sedan i stan med bästa sällskapet som just nu har en väldigt söt mage :-) Uträttade lite ärenden, fixade födelsedagspresenter och softade runt lite. Väl hemkommen igen kan jag konstatera att den här ryggrackarn och höften jag har nog inte gillar stillasittande. Har varit lite mycket av den varan senaste veckan och jag tror det är därför jag blev värre igen. Det är nämligen sittandet som förvärrar det hela, iallafall just nu. Jogga kändes inte alls, så länge jag tänkte på hållningen och löpsteget. Gå känns till och från men mest inte. Stå är OK. Sitta gör jag helst inte. Om jag måste, så rakt upp och ner på en pinnstol, inget bakåtlutat soffhäng här inte! Tur att jag har ståbord på jobbet säger jag bara!

Löparfrågor

Jag brukar oftast inte gilla såna här "20-frågor", men dessa, som jag hittade hos Rund är också en form tilltalade mig av nån anledning så jag lägger ut dem här också. Om nån nu skulle undra vem löpar-jaget är :-)

1. Vilken typ av löpare är du? Den ganska långsamma, uthålliga typen som tror hon inte kan springa snabbt men gärna långt


2. Hur länge har du sprungit?Fem år snart. Jag HATADE att springa när jag var yngre men började efter lunginflammationer jogga för att komma igång igen, med det klassiska nybörjarprogrammet ”spring 1min, gå 1min”. Sen dess är jag fast!


3. Hur mycket springer du per vecka?Just nu väldigt lite. Men ”normalt” ca 20-30km


4. Vilket är ditt “feelgood” tempo?Nånstans mellan 5.50 och 6.30 beroende på dagsform och tid på året.


5. Vid vilken ålder började du springa?29 år...

6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Vad räknas som sport då? Danspass på gymmet, längdskidåkning och styrketräning är det som mest förekommer. Men även landsvägscykling (så mycket jag hinner), MTB (så mycket jag törs!) och simning förekommer regelbundet. Önskar också jag hann med mer kajak, dans och spinning, men det blir inte jätteofta numera.


7. Vad måste du ha med dig på ett pass?Min vän Garmin! På nåt vis har jag blivit beroende... Även om jag bevisligen klarar mig utan, de gånger jag glömt. Hårsnoddar är också ett måste, annars får jag svinto-hår!


8. Varför springer du?För att det är så skönt! Det finns inget som slår känslan efter ett ordentligt löppass. Lugn i kroppen, klar i huvudet och rosig om kinderna. Om det inte är 30grader varmt ute förstås... Och för att orka med att sitta på kontor 40 timmar i veckan.


9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?Nope, inte vad jag kan minnas. Eller jo, kanske nån gång när jag varit på tjänsteresa när jag tänker efter. Sagt att jag är trött och inte orkar följa med på shoppingrunda för att kunna smita ner till hotellgymmet och löpbandet.


10. Hur ofta köper du skor?För ofta enligt vissa :-) Enligt mig alldeles lagom, dvs nån gång om året. Jag har fyra par löparskor för tillfället, om man inte räknar FiveFingers och mina Nike Free som jag bara använder som sneakers...


11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?Beror på hur man räknar. Det mesta av mina träningskläder används ju även till annat än löpning. Men i snitt kanske nån gång varannan månad. Saker slits ju ;-)


12. Var/hur handlar du utrustningen?Antingen på rea (t-shirts, linnen, tights och så), på nätet eller, senaste åren, i USA (skor framförallt)

13. När föredrar du att springa?När jag har tid! På lunchen på jobbet (fantastiska stigar!), på söndagförmiddagar (långpass), på kvällarna efter jobbet (backpass i skogen eller asfalt längs sjön eller kanalen)


14. Hur ofta tävlar du?
Mina ”standardtävlingar” på en säsong har hittills varit Vårruset, del i Kraftloppet, Tjejmilen, och Lidingöloppet, men vissa år har det blivit fler, ibland färre. Höstmilen är ett fint lopp som jag skulle vilja springa oftare.


15. Vilka distanser?
Väldigt blandat. Från 5-30 km...


16. Vilken är favoritdistansen?Får nog säga milen. Eller på träning något längre. Typ 15 eller 20 eller så.


17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?Nope. Vanligtvis inte. På tävling springer jag ofta med musik, det är väl det som blir mantrat kanske. Om det blir riktigt jobbigt händer det att jag försöker övertyga mig själv: ”Du orkar alltid dubbelt så långt som du tror”


18. Vilken typ av vätska dricker du?Oftast bara vatten. Ibland Vitargo. På långpass ibland flädersaft.


19. Springer du helst i grupp eller ensam?Ensam faktiskt. Mest för att jag länge trott att jag bara skulle sinka en grupp och bli mest sur och irriterad på att jag skulle vara sämst... Men har upptäckt att det kan vara rätt kul att springa i grupp och ska försöka göra det mer.


20. Hur återställer du dig efter ett långpass?Direkt när jag kommer hem: Resorb! Sedan kompressionsstrumpor på, mycket vätska och rejält med mat.


21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?Tränar alldeles för lite snabbhet. Oftast blir det 400m-intervaller. Känns hanterbart för en ovan.


22. Var blir du oftast skadad?Har inte haft några allvarliga skador men till och från haft problem med höger knä och vänster vad/hälsena.


23. Vilket lopp drömmer du om att springa?Massor av olika! Drömmer om tidsförbättringar på milen och Lidingöloppet, om att springa ultra (gärna i terräng) och om Geiranger Halvmarathon.

Måndag med Mördar-Sara

Idag stod det lunchpass på menyn. Medelgympa passade väl bra tänkte jag, som en inledning på oktober. Fast med Sara blir det liksom aldrig medel. Hon kallas lite skämtsamt mördar-Sara, pga intensivpassen hon håller på torsdagar. Där stora stöddiga killar ibland kommer dit för att liksom visa att "nu ska ni få se att det inte är jobbigt för riktiga karlar" och sedan ligger och flämtar i en pöl av svett innan halva passet är klart. Helt klart mitt favoritpass av lunchpassen, men lite too much just nu, så därför nöjer jag mig den här veckan med medel.

Ett helt OK pass som vanligt. Tog inte ut mig så där vansinnigt för det törs jag inte just nu, men skönt att svettas. Klonkade höften (som börjat ömma igen) när det vankades ryggläge på golvet för situps. Också skönt! Satte nog hastighetsrekord i duschen efteråt också, för jag var tillbaka i kontorsstolen, färdigäten och klar, en hel kvart innan jag brukar. Alltid något!

I övrigt funderas det en hel del just nu. Mer än vanligt faktiskt. Dags att göra slag i saker och ting tror jag. För att slippa fundera, irriteras, slösa energi på sånt som inte ger något. Basta!